Bullentinen

Efter en hyfsat god natts sömn var vi redo att ta första turen. Frågan som jag ställde mig var så klart "Hur är formen egentligen?". Jag tränar cirkelfys hyfsat regelbundet, men någon vidare kondition lyckas jag inte få, muskler däremot och det behöver man när det skall traskas i berg. Naturligtvis var jag anfådd redan innan vi kommit till startpunkten, för man ska gå dit också:) Vi hade fint väder denna första dag, och turen tog ett par timmar och slutade i en av slalombackarna. Kanske det var här Stenmark åkt på sin tid tänkte jag när jag zig zagade ner för backen som det var skidor jag stod på. Senare på kvällen var det EM final och vi ville gärna se den på någon sportbar eller likande ställe, fullt med laddade italienare. Vi blev grymt besvikna, inte en sportbar öppen i hela byn, inga resturanger som skyltade med att de visade finalen, ingen på annonsering någonstans av finalen! Vi var helt frågande, de var i final och det verkade vara ett påtagligt ointresse...

På lördag morgon 30/6 drog vi vidare efter en frukost intagen i ett av Europas förmodligen största privata samling av plastblommor. Det finns en enorm plastflora i hotellets frukostrum, och överallt! Lite charmigt när man tänker på att skaparen faktiskt lagt ner sin själ i detta och tycker troligtvis det är väldigt vackert. "Smaken är som baken - delad" som min farmor brukade säga... Lördagens väder var strålande sol, så vi cabbade ner. Efter ett par timmar hade jag fått en fin bränna med undantag för det fina vita bandet efter säkerhetsbältet. Väldigt smart när man som jag får en klart grisrosa nyans. Näsan blev också klädsamt illröd så klart. Men vad härligt, så här glada var vi! Vi tog oss fram till Madonna di Campiglio och rullande in till byn vid 19 tiden, och körde till det första av mina utvalda hotell. "Hotel Gianna". Ett familjeägt hotell döpt efter mamman i familjen. Ett fint spa i källaren som jag hade siktat in mig på med ursäkten att "vi har ...

Äntligen skulle vi iväg. Semester! Allt googlande och screenande av ställen och väder hade till slut fått knappnålen att hamna på Madonna di Campiglio för årets vandringsvecka. Tidsoptimisten i mig trodde på avfärd kl 14, men så blev det inte så klart för jag "skulle bara" fixa lite till på jobbet. Stefan vet hur jag är, så han var kanske lite förvånad att jag ändå "bara" kom nån timme senare än tänkt. Det blev ett par timmar senare avfärd, och vi kom bara lite söder om Hamburg innan klockan var nästan 22 och det var dax för en schnitzel och lite sömn. Denna gång blev det i Behringen och det visade sig att där stannade vi förra året också. Inget speciellt ställe alls, men både trevligare och billigare än något av dessa hotell vid autobahn. Stefan älskar tysk mat, så för honom är det kanonfint om första kvällen kan avnjutas på något krypin med umpabumpa mat som får fettcellerna att svettas. Jag har en svalare relation till det tyska köket, men en schnitzel med p...