Bullentinen

Innan vi somnade i Zell sa jag till Stefan "Vad sägs om middag på Die Bank i morgon". Sagt och gjort, GPS:en ställdes in mot Hamburg en av våra favoritställen för en weekendtur. Hamburg är lite likt Stockholm med vatten och gamla stenhus, men tyvärr kära Stockholmsvänner väljer jag Hamburg för en weekendresa. Hotell i Hamburg finns i mängder. Hitta ett hyfsat nära centrum så du inte spenderar massor på taxiresor och en massa tid i onödan. Jag har lyckts hitta fynd via holtels.com men denna gång tog vi Ibis vid Alster och det låg bra till också. Nära shoppinggatorna vilket är bra om man blir nedtyngd av alla kassar:) Det finns två ställen vi brukar besöka i Hamburg. Det är rätt härligt att äta skaldjur och dricka skumpa till lunch, det känns verkligen "semester". Man blir också lite mindre priskänslig efter lite gula änkan så shoppingen brukar ta lite fart. Denna lunch intar man bäst i shoppinggallerian "Hanse Viertels hummerbar" . Så fick det bli denna...

Vi brukar ofta göra något besök på vingård eller likande när vi är ute och bilar i Europa. Vi har hittat bra ställen att handla på i Alsace och en väl undangömd vingård i Veneto som nyligen börjat producera eget vin bland annat. Vi funderade på att ta vägen förbi Alsace igen, men så kom vi på att vi inte varit i Mosel sedan sommaren då vi flyttade ner till Skåne. Moselvinerna har ofta en ganska hög sockerhalt och jag tycker det kan vara lite svårt att hitta några man gillar utan att må illa efter allt hårt provdricknde. Vi tillhör inte de som spottar ut som ni nog förstår. Vi stannade i alla fall först i en liten by i södra Mosel, Trittenheim, när det var dax för lunch och hittade ett charmigt ställe "Seminarshof"  där Stefan åt en av de bästa Schnitzlar vi testat. Givetvis hade de eget vin så vi blev ju bara tvugna att köpa på oss ett par lådor efter en snabb provning. Nu fick jag ta över ratten och kära S fick ta på sig den hårda uppgiften att pröva viner. Vi var inne på ...

Iseo är en liten stad, eller by vid Iseosjön. Det finns en stor ö i sjön som också har ett par små, små byar. Vi beslöt oss för att turista riktigt ordenligt och ta båten som går till en massa byar både runt sjön och runt ön. Egentligen är det en reguljärtur, och vi satt kvar så länge som möjligt, så när båten gjort en massa stopp och började gå samma väg tillbaka steg vi av. Semesterns absolut mest soliga dag gjorde att det var helt underbart med en båttur. Väl framme gick vi en promenad genom lummiga gränder och på smala stigar till nästa by. Vesporna, eller rättare sagt, deras förare, körde som vanligt i Italien som galningar. En juste solbränna fick jag också, men bara på bröstet, näsan & pannan. På kvällen gick till en restaurang vid strandpromenaden, en riktig turistfälla och vi saknade osterian från kvällen innan. Men man kan inte uppskatta livets höjdpunkter om man inte haft några bottennapp nå´n gång. Det lät väl klämkäckt och upplyftande, eller hur? Monte ...

23/7 Vi lämnade Mayrhofen efter en liten inköpsrunda där vi laddade med lokal snaps & "Speck" för att kunna göra egna "Speck brot" hemma. Vi får väl se hur det blir med det. Smakupplevelser har en förmåga att göra sig bäst på plats. Retzinan man köpt med sig från Grekland är väl en klassiker. Själv hade jag en honungsrom från Grankan i barskåpet i 10 år, och inte fanken blev den lagrad och mumsigare av det... Nåväl, varje år åker några kulinariska specialiteter med till skafferiet hemma i Sverige, och en del hinner vi äta upp också... Vi åkte i alla fall till "Lago d'Iseo" som ligger lite väster om Gardasjön. Det var inget som planerats innan, utan jag tänkte att det kunde vara härligt att vara nära vatten efter dagarna i bergen. (Visserligen hade vi fått vatten så det räckte i regnform.) Förra året åkte vi till "Lago d' Orta"  och det var sagolikt vackert, så jag hade väl hoppas på en likande upplevelse. Vi kom fram ganska sent p...

22/7 För er som tycker att det är tjatigt med vandring kan jag nu trösta er med att detta är den sista för denna gång. Sedan kommer Italien, Mosel och Hamburg. Vin, mat & shopping alltså. Men så till sista turen. Vi åkte lite med bilen igen och gick mot "Gamshütte" från Flinkenberg. Hütten ligger på 1921 m ö h, och det är en stigning på 960 meter. Regn till och från hela turen. Stenigt och mycket rötter tog ut sin rätt när vi närmade oss toppen och jag halkade på en sten och föll på höften. AJ! Då inträffar det där "Bullsansyndromet"; två tårar och sedan kickar något in och jag stegar på så Stefan kommer efter. Uppenbarligen har jag bra kondis, för den farten jag fick upp i ilska och tjurighet var bra. Av energin jag fick mådde jag rätt bra och blev naturligtvis väldigt lycklig över att vara snabbare än Stefan. Frågan är varför något ska hända för att jag ska få fram den där kraften, det hände något liknade förra året. Rätt häftigt faktiskt.  På toppe...

20/7 . Det regnade lite för mycket för att det skulle bli en bra vandringsdag så vi vilade. Eller kanske jag ska vara rättvis och erkänna att jag vilade, Stefan jobbade. Vi gick på Café på eftermiddagen och strosade runt i byn lite. 21/7 Nya tag och en vandring som låg en liten bit bort så vi fick köra bil någon mil först. Kanonfint väder och lika vackert som ett vykort. Hütten för dagen var "Max hütte" och den låg vid en liten bäck och kossorna betade utanför. Så vackert att man tror inte det finns på riktigt. Vi åt lunch och stegande vidare nå'n timme och vände sedan tillbaka. Glada minsann!   Max hütte 1445 m ö h  Dimma över snötäcket. Dit upp är det ca 1400-1600 meters stigning och en övernattning hade behövts. 

19/7 Dag 2 bestämde vi oss för att komma upp lite i höjd och tog liften "Ahornbahn" som tog oss upp till 2000 m ö h. Den är Österrikes största lift och tar 160 pers åt gången. Konstruktionen är faktiskt intressant och lite hisnande att hänga där högt uppe i luften. Väl uppe satte vi av mot "Edel Hütte", men det var vi inte ensamma om denna strålande dag och det är kanske inte det roligaste att gå i tåg med en massa människor. Men, så är det ibland, och speciellt till de populäraste hütterna. Det blev kanske en lite väl platt vandring fram till själva hütten, men sen steg det dessto snabbare. Jag hade ont i höfterna av träningsvärk och var inte i form för självplågning så den sista biten tog Stefan själv och jag stannade på 2600. Han kom till 2700 lite drygt och kan således vara lite kaxig för det. Jag låg i alpgräset och njöt av tystnaden, solen och utsikten. Skönt det också, man har faktiskt semester! Strax  innan jag pausade. Vad gör Stefan? Marknadsföring...

16/7 Vi hade ambitiösa planer på att komma iväg vid 15 tiden på fredagen. Vem försäkte vi lura... Jobb och ett byte av framhjulslager på Volvon fick oss att komma iväg på lördag eftermiddag. Vi kom söder om Hamburg och efter en koll i " Links & Rechts der autobahn, (en oumbärlig liten bok för oss som inte vill planera resor utan ta det som det kommer, men ändå med viss koll) stannade vi i Beringen på ett pensionat. Det som är fiffigt med den där "Links & Rechts"-boken är att den visar på boenden nära autobahn och man får en chans att se en hel del trevliga tyska små byar. Jodå, det finns massor att se, Tyskland är mer än Autobahn & Bordershop. Behringen var en liten by, vi kom rätt sent och tog in på ett pensionat, "Unter der Linden" . Ställer har inga likheter med den pampiga paradgatan i Berlin, men helt ok för 65 euro. Efter en nordtysk middag där värden propsade på att bjuda på snaps som smakade hostmedicin fick vi somna i en lägenhet...