Europa Tour 2011, del 1
16/7 Vi hade ambitiösa planer på att komma iväg vid 15 tiden på fredagen. Vem försäkte vi lura...
Jobb och ett byte av framhjulslager på Volvon fick oss att komma iväg på lördag eftermiddag.
Vi kom söder om Hamburg och efter en koll i "Links & Rechts der autobahn, (en oumbärlig liten bok för oss som inte vill planera resor utan ta det som det kommer, men ändå med viss koll) stannade vi i Beringen på ett pensionat. Det som är fiffigt med den där "Links & Rechts"-boken är att den visar på boenden nära autobahn och man får en chans att se en hel del trevliga tyska små byar. Jodå, det finns massor att se, Tyskland är mer än Autobahn & Bordershop.
Behringen var en liten by, vi kom rätt sent och tog in på ett pensionat, "Unter der Linden" . Ställer har inga likheter med den pampiga paradgatan i Berlin, men helt ok för 65 euro. Efter en nordtysk middag där värden propsade på att bjuda på snaps som smakade hostmedicin fick vi somna i en lägenhet som var i perfekt 80 tals kitchig stil. Man kände nästan axelvaddarna växa ut i skjortan när vi gick in:)
17/7. Vi åkte vidare mot Österrike och Mayrhofen Vi skulle egentligen till Italien och Dolomiterna, men det skulle regna hela veckan enligt prognoserna. Vi kom fram vid middagstid och tog in på"Landhaus Joggl" med frukost nästan mitt i byn. Efter en riktig ompabompa middag sommnade vi rätt bra.
18/7 Jag tillhör inte den vältränade skaran, så där ni andra bergsgetter skulle skutta fram, kräver en hel del av en medelålders tjockis som mig. Rätt stark, men kondisen är inte den bästa. Att jag överhuvudtaget ger mig in på detta tredje året i rad är ett mysterium och visar att självplågeri har en viss dragningskraft på mig ändå.
Men efter tyrolerfrukost, proviant och kartinköp gav vi oss iväg runt lunchtid. Vi startade med en tur till "Alpenrose hütte". Det regnade nästan hela tiden, men vi gick i skogen så det märktes inte så mycket.
Vad som var annorlunda med Zillertaldalen mot tidigare år var att dalen ligger lågt och bergen var brantare så det var svårt att komma högt upp utan att ta någon av bergbanorna en bit.
Edelhytte låg på 1389 m ö h, och vi utgick från en höjd på 630. Ingen lång tur, men rätt lagom för en eftermiddagstur. Kan inte påstå att vi går på utsatt tid, och att jag tränat cirkelfys hela året märktes inte heller. Skitjobbigt helt enkelt, det var bara uppför konstant.
Vår tyska är inte så bra, så det blir ofta chansningar när vi beställer. Vi beställde "speckbrot", och detta var i alla fall en höjdare. Men mat smakar rätt bra i en alphytte och det är skönt att sitta inomhus när det regnar.
Därefter nedför så klart. Tro inte att det något som går av sig självt. Kanske mindre konditionskrävande, men nästan tuffare för benmusklerna.
Det går i alla fall fortare, och så vet man att det blir lön för mödan när man kommer ner igen.
Så även denna gång:)
Jobb och ett byte av framhjulslager på Volvon fick oss att komma iväg på lördag eftermiddag.
Vi kom söder om Hamburg och efter en koll i "Links & Rechts der autobahn, (en oumbärlig liten bok för oss som inte vill planera resor utan ta det som det kommer, men ändå med viss koll) stannade vi i Beringen på ett pensionat. Det som är fiffigt med den där "Links & Rechts"-boken är att den visar på boenden nära autobahn och man får en chans att se en hel del trevliga tyska små byar. Jodå, det finns massor att se, Tyskland är mer än Autobahn & Bordershop.
Behringen var en liten by, vi kom rätt sent och tog in på ett pensionat, "Unter der Linden" . Ställer har inga likheter med den pampiga paradgatan i Berlin, men helt ok för 65 euro. Efter en nordtysk middag där värden propsade på att bjuda på snaps som smakade hostmedicin fick vi somna i en lägenhet som var i perfekt 80 tals kitchig stil. Man kände nästan axelvaddarna växa ut i skjortan när vi gick in:)
17/7. Vi åkte vidare mot Österrike och Mayrhofen Vi skulle egentligen till Italien och Dolomiterna, men det skulle regna hela veckan enligt prognoserna. Vi kom fram vid middagstid och tog in på"Landhaus Joggl" med frukost nästan mitt i byn. Efter en riktig ompabompa middag sommnade vi rätt bra.
18/7 Jag tillhör inte den vältränade skaran, så där ni andra bergsgetter skulle skutta fram, kräver en hel del av en medelålders tjockis som mig. Rätt stark, men kondisen är inte den bästa. Att jag överhuvudtaget ger mig in på detta tredje året i rad är ett mysterium och visar att självplågeri har en viss dragningskraft på mig ändå.
Men efter tyrolerfrukost, proviant och kartinköp gav vi oss iväg runt lunchtid. Vi startade med en tur till "Alpenrose hütte". Det regnade nästan hela tiden, men vi gick i skogen så det märktes inte så mycket.
 |
| Bullsan trampar på i uppförsbacken |
Edelhytte låg på 1389 m ö h, och vi utgick från en höjd på 630. Ingen lång tur, men rätt lagom för en eftermiddagstur. Kan inte påstå att vi går på utsatt tid, och att jag tränat cirkelfys hela året märktes inte heller. Skitjobbigt helt enkelt, det var bara uppför konstant.
Vår tyska är inte så bra, så det blir ofta chansningar när vi beställer. Vi beställde "speckbrot", och detta var i alla fall en höjdare. Men mat smakar rätt bra i en alphytte och det är skönt att sitta inomhus när det regnar.
 |
| Grosse speck brot |
 |
| Nästan nere i Mayrhofen igen |
Så även denna gång:)
 |
| Aperol mit spumante & en pilz |
Båda är smaskens :)
SvaraRaderaSer smaskigt ut också, fortsätt skriva, Bullsan. Såå kul!!!!! /F
SvaraRaderaVälkommen till bloggvärlden! Ska bli kul att följa dig! kram
SvaraRadera