Stockholm i vinterskrud

Jag har varit rätt dålig på inlägg efter New York. Egentligen har jag hunnit med en längre weekend i Paris i oktober när svärmor fyllde 70, den får förbli odokumenterad. Bröllopet i november tog alla tid och kraft vad gäller privatlivet. Nåväl vi åkte inte på någon bröllopsresa. Vi tyckte det var rätt skönt att ta det lite lungt hemma, och sedan finns det gränser i form av semesterdagar som inte är helt obegränsade till antalet.

Nu i januari passade det finemang att ta en långhelg över trettonhelgen till de gamla hemtrakterna Stockholm. Jag skulle vara på Stockholmskontoret måndag & tisdag så det blev faktiskt 6 nätter i huvudstaden.  

Den numera äkta hälften nosade upp ett hotell som ligger på Luntmakargatan, precis om hörnet vid Rådmansgatans T-banestation. Det ligger ett stenkast från Hötorget, eller ok, 5 minuters gångväg.
Bugetvarianten på Rex Hotel, heter "Rex Petit" och låter rätt flådigt med sin franska förklädnad. Bakom namnet döljer sig tågkupélikande rum med små  men  fullt utrustade badrum. Priset, 695:-/ natten mitt i stan med egen dusch inklusive frukost & Wifi är riktigt billigt.

Jag var lagom förtjust över de fönsterlösa små rummen, men detta bemöttes med ett praktiskt "du-ska-bara-sova" argument. Visserligen var det lite småmysigt att kura båda två i den nedre kojen som var bredare än den övre, klättra över varandra för att komma ur bingen och man sover riktigt gott när det är becksvart, vilket det var i dessa mörka källarrum. Jag skulle inte ha vågat att sova där själv faktiskt, och jag är inte så lättskrämd.

Vad gör man då en långhelg i Stockholm? Vi börjde faktiskt på torsdagkvällen när jag kom upp med att äta en enkel stenugnspizza på Odengatan för att sedan söka upp det gamla vattenhålet Svea Bowling. Det roliga med Svea Bowling är att det går att tävla i hastighet, men de gillar inte riktigt att man försöker toppa snabbaste rekordet...Långsammaste strike är lite svårt att vinna.

Fredagen ägnade vi åt lite strosande på stan och en fika med goa gamla vänner vi inte sett på länge.
För utflyttade "låtsas 08:or" som vi så står givetvis det sociala livet i fokus när vi är uppe. Vi har många goda vänner och vi vill försöka träffa så många som möjligt. På kvällen hade vi efter massmail och FB upprop lyckats få hela 9 personer att överge hemmet för att ta en kväll på stan. En bragd när de flesta är småbarnsföräldar i förorterna. Vi valde nog fel ställe, Clarion Bar vid Skanstull har bara de höga priserna kvar från flärden för ett par år sedan, men ingen stämning och nästan lite bedagat stuk.
I gott sällskap spelar stället mindre roll, men vi drog vidare och tog en matbit på en helt ok krog vid skatteskrapan. Vi avrundade kvällen i källarbaren Vampires Lounge innan vi gick hem och la oss i vår egen "crib". Vampyrerna gör drinkar do die for, toppklass och farliga värre. Jag hade små huggmärken när jag vaknade, helt säkert var jag i fara. Fördel för mig att köttet var segare än 25 åringarnas:)

På lördagen flanerade vi lite till och drog oss mot Sturegallerian. Jag bodde på Sturegatan som student, i ett av de icke renoverade fastigheterna med låg hyra. Delade en 5:a med ett konstnärspar och fattade inte förrän jag bott där ett tag att jag hade en attraktiv c/o adress. Detta var på dinosauriernas tid, så Sturegallerian var under konstruktion. När den öppnade lockade den med sin flair av lyx. Det doftar fortfarande gott i gallerian när man kommer in. Jag undrar om de gör något med entrén vid svampen. Doftgranar med Östermalmstants doft kanske?
Att äta en toast skagen med ett glas skumpa en lördag eftermiddag vid Tures bardisk inne i gallerien är hur som helst ett överkomligt nöje, och rätt mysigt kunde vi konstatera. Lite kontinental känsla och lite champagne sitter nästan alltid rätt.

På söndagen var vi en lång stund i kulturhuset. Det finns alltid utställningar, musik, film, teater. Mycket helt utan entreavgifter så du kan bara strosa in om du vill kolla runt lite. Vi såg en fotoutställning av en brasiliansk konstnär, Miguel Rio Branco. I ett rum hade de skön musik och bildspel, soffor att sitta i. Rena sömnmedelet för vi tog var sin spontan tupplur där. Så kulturella är vi tydligen...

På måndagen efter jobbet åkte en kollega, Stefan & jag till Rörstrandsgatan, T-bana St Eriksplan. Bra krogkvarter, lite mysiga resturanger med olika inriktningar och en hel del bra barer för lungt häng.

Vi valde Paus, en trevlig bistro med bra mat och vin. På 1970-talet låg det ett charkuteri i Paus lokaler och som ett minne från det har de kvar kaklet på väggarna i matsalen.

Onsdag morgon var det uppstigning i ottan för att rusa iväg mot flyget. Tillbaka på kontoret i Malmö vid 10.30 via Köpenhamn.

Så nu dröjer det lite med utflykter på ett tag, helgerna är över och vardagen tar vid. Men, det är också livet, och vad snackar Mads om i resereklamen, "dagarna man minns", de kan man ha hemma också, med de du vill minnas dem tillsammans med.